Schack har växt sig allt starkare de senaste åren och spelas idag online av drygt två miljoner svenskar. Men varför väljer människor att fortsatt spela i verkligheten, och hur ser gemenskapen ut inom sporten som trots allt utförs solo?
I den engelska puben med blåguldiga tapeter, rustika tavlor och höga barstolar befinner sig redan sju spelare på plats. Klockan är bara strax innan halv sju, och turneringen brukar inte starta förrän kvart över. Ändå ligger schackbrädena redan framdukade och de krämvita och svarta pjäserna står uppradade. Öl har beställts in och ur högtalarna strömmar “tell it to my heart, tell me i’m the only one” på hög volym. Trots att det är en måndag är det flera människor som tagit sig hit.
– Hallå eller!
– Tjenare! Hur är läget?, svarar en man som just stigit innanför ytterdörren.
Det som nu väntar är en turnering i blixtschack på puben Notting Hill precis intill Andra Långgatan. Här, vid Göteborgs pub-paradis där skratt blandas med billig öl och sena kvällar, samlas schackklubben varje måndag. Förra veckan var det Klas som kammade hem segern, men ännu har inte startskottet för dagens turnering gått.
Schack är ett uråldrigt spel som föddes på 500-talet i Indien och kom till Europa på 1400-talet. Det tog dock inte fart i Sverige förrän vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet och det var även i samband med detta som de första schackklubbarna bildades i Sverige. Detta berättar Håkan Jalling, ordförande för Sveriges Schackförbund.
Trots sin långa historia blev schack inte officiellt erkänd som en sport förrän 2023, och en som var med i arbetet för erkännandet är just Håkan Jalling. Han beskriver att det var ett omfattande arbete som krävde mycket argumentation, där frågan “vad är idrott” diskuterades mycket:
– Vi kopplade in olika typer av forskningsstudier, och man kan se att schackspelare förbrukar ganska mycket vätska under ett parti som varar i till exempel fyra till sex timmar. Pulsen varierar också mycket och då känner man ju att då borde det vara så att det blir en belastning.
Håkan Jalling förklarar att de i styrelsen var övertygade om att ett erkännande skulle vara positivt för sporten. Han menar att det öppnar upp fler dörrar där de blir del av ett intressant och större nätverk med fler och större resurser, något han menar ger förbundet en grundläggande trygghet.
Men varför dröjde det så lång tid för schack att bli en erkänd sport? Ja, det verkar inte finnas ett rakt och entydigt svar på frågan då det finns flera olika kriterier som måste uppfyllas. Sveriges schackförbund ansökte första gången redan 2015, och Håkan Jalling menar att de har behövt ha tålamod. Det som han tror fällde avgörandet var att de betonade att det handlar om en statisk belastning. Den 28:e april i år valdes Sveriges Schackförbund även in i Sveriges Olympiska Kommitté.
På puben har låtvalet nu ändrats och hur högtalarna spelas hits av Bon Jovi, Journey, och andra 80-talsgiganter. Några bord bort hörs en av spelarna försiktigt nynna “we built this city on rock and roll” av Starship, samtidigt som en annan höjer sitt glas:
– Cheers!
Spelarna sitter på rad längst in i puben. Skratt varvas med livliga diskussioner om allt mellan himmel och jord- historier om tidigare matcher och berättelser om andra händelser från vardagen. Flera partier är igång samtidigt. Ibland så många som tre på en och samma gång.
– Å herre jävlar, jag ger mig med en gång, utbrister en av spelarna och garvar.
– Jag vet det, men jag vet inte vad jag ska göra, hörs från ett annat parti när en person har poängterat att en spelare ligger i underläge.
En svag doft av matos ligger som en hinna över lokalen och längre bort befinner sig människor som inte är del av schackklubben. Vissa sitter utmed bardisken, och en familj kommer in för att äta middag.
En av de som befinner sig på puben denna måndag är Patrik Buzleta, som tillsammans med William Hellström och Johan Malmstedt grundade schackklubben “Notting Hill Schacksällskap”. De träffades på puben 2017 och bestämde sig för att starta sin egen schackklubb året därpå eftersom de kände att något saknades på de mer “seriösa” schackklubbarna:
– Men det vi märkte väldigt snabbt var att bortsett från när folk tävlade så träffades de aldrig utanför de tillfällena, och vi kände att det sociala gick liksom helt förlorat. Så det var därför vi startade vår egen klubb här, för att när det inte är så seriösa turneringar så kan man träffas och ta en öl, och vill man spela seriöst så kan man göra det, säger Patrik Buzleta.
De brukar vara mellan 8-12 spelare i olika åldrar som träffas här varje måndag.
Att schack har fått ett uppsving de senaste åren råder det inget tvivel om. Håkan Jalling berättar att pandemin innebar en ökning i antalet människor som spelar schack online. Han tror att pandemin, tillsammans med streamers och den omtalade tv-serien The Queen’s Gambit, är det som gett sporten sitt uppsving. Han tror också att det blivit trendigt att vara “nördig”:
– Dels att det är en samhällstrend tror jag. Tidigare var det väl ganska udda och kanske lite småfult inom citationstecken att vara betraktad som nörd. Det är ju lite nördigt, men det har blivit inne att vara lite nördig inom olika områden, och det tror jag har haft en inverkan.
Håkan Jalling berättar också att schacket fortsätter att växa än idag och att hela 105 miljoner partier spelades av svenskar på hemsidan Chess.com under 2025.
– Vi är nog per capita det fjärde schack-tätaste och mest schack-engagerade landet i världen, säger Håkan Jalling.
Hemsidan Schack.se uppger även att 1 950 000 svenskar spelade schack på Chess.com 2025, och att detta är en ökning med hela 1,4 miljoner spelare på bara fem år.
Men när schack blivit så populärt online, varför väljer människor fortfarande att spela i verkligheten då? Jo, Patrik Buzleta säger följande:
– Jag spelar ju också online, men min åsikt är att det är fem gånger så roligt att spela över brädet mot en riktig motståndare. Det finns en psykologi. Den är oundviklig när du spelar mot en annan person. Du ser hur en motståndare påverkas av dina drag. Han ser hur man själv påverkas. Om man gör ett dåligt drag och motståndaren börjar smajla liksom, då känner man inte sig så mäktig, och samma tvärtom då. Det är en helt annan grej än att spela på nätet.
Liam Simpson som spelat i klubben sedan ett tag tillbaka instämmer:
– Det är mycket trevligare att sitta och snacka och sådär. Om jag tävlar så gör jag det också hellre över ett bräde. Det är svårt att beskriva, men man ser brädet på ett annat sätt.
Han förklarar att han värdesätter den fysiska interaktionen:
– Det är något väldigt intimt i att prata med en motståndare efter ett parti, för det är ganska intensiva känslor inblandat, och det är bara den andra människan som varit med om samma känslor, om samma bergodalbana, som kan förstå innerligt hur det var att spela det där partiet.
Liam Simpson har spelat schack sedan barnsben då hans morfar lärde honom spelet. Han berättar om känslan när man vinner ett parti:
– Man känner ju eufori efter partiet. Det är svårbeskrivligt, och ganska bisarrt egentligen om man kollar på liksom träpjäser som rör sig. Det är liksom känslorna som är så oerhört intensiva.
Efter ett tag ansluter ytterligare en spelare, och det visar sig vara en tidigare SM-vinnare. Ingvar Andreasson, som kammade hem vinsten i lag-SM 1981 i Göteborg.
– Nu kommer Göteborgs starkaste blixtspelare, utbrister Patrik och pekar mot Ingvar som kliver innanför dörren.
Han går mot baren en bit bort för att köpa sig en dricka och tränger sig sedan in där det finns plats.
Jag hörde att du tävlat en del i schack?
– Ja, absolut. Jag har tävlat i pingis också, skrattar Ingvar och ler mot de andra spelarna.
En annan av killarna flikar in:
– Jag tror du har spelat mer än alla oss sammanlagt.
– Ja, så kan det kanske vara, jag vet inte, svarar Ingvar.
Han berättar om hur han gick med i en klubb redan som 13-åring och att han därefter var helt fast i sporten:
– Det är som en narkoman, det är svårt att komma därifrån, ler Ingvar.
Ingvar tillägger att det viktigaste är att ha roligt.
– Nej!, utbrister spelarna.
Officiella schackklubbar i Göteborg:
• Bohusalliansen STO
• Götaverken Lundby SK
• Göteborgs SS
• Göteborgs Schackveteraner
• IFK Hindås
• Kålltorps SS
• Länsmansgårdens SS
• Majornas SS
• Mölndals SK
• Nolereds SK
• Notting Hill SS
• Orust SK
• Romelanda SK
• SK Kamraterna
• SK Proletärerna
• SK Solrosen
• SS Manhem
• Stenungsunds SK
• Thunder Chess
• Örgryte SK
– Det är den största myten, skrattar Patrik.
Den kärna av människor som träffas här på måndagar träffas snarare för det sociala, förklarar Patrik Buzleta och berättar att han själv alltid ser fram emot att spela. Han menar att gemenskapen är god inom schack:
– Schack är ju enligt min åsikt det mest demokratiska spelet i hela världen. Det spelar ingen roll om kön, ålder, ekonomisk status. Man kan tuffa sig hur mycket man vill, “kolla hur bra jag är”, men det är bara dragen som talar.
Det finns flera olika mötesplatser för schackspelare, förklarar Håkan Jalling: online-klubbar, kaféer, pubar, vinbarer, brädspels-klubbar, mässor, föreningar, fritidsgårdar, och så vidare. Håkan Jalling berättar att Sverige har en stark föreningsverksamhet, något alla länder inte har inom just schack. Han berättar att det finns drygt 2 200 registrerade föreningar och han ser även ljust på framtiden:
– En ny företeelse som jag tror mycket på är att flera fotbollsklubbar börjar starta schackklubbar. Bayern Munchen i Tyskland exempelvis, och Djurgården i Stockholm har startat en schackklubb. Det kommer bli otroligt häftigt på sikt.
På puben hörs glas som klingar och sorl bland människorna längre bort, men detta låter inte störa turneringen. Det livliga och lättsamma har nu suddats ut. En av spelarna vrider sig på barstolen och hummar. En annan vilar huvudet i händerna samtidigt som han spänner blicken i brädet. Klockan har sprungit iväg och det är nu dags för Patrik och Liam att mötas i en treminutersmatch. I den nedsläckta puben där levande ljus fladdrar i ljuslyktor sitter de nu mitt emot varandra.
– Man hinner inte tänka, man måste göra ett drag även fast man inte vill, förklarar Ingvar.
Patrik rynkar på ögonbrynen samtidigt som han flyttar sitt torn tre steg fram. Det går snabbare än vad man först kan tro. Pjäserna dansar över det rutiga brädet och den ena efter den andra slås så småningom ut.
Reporter:
Saga Sandström