Susanna Andrén arbetar som sportjournalist och har rest runt om i världen för att referera matcher i allt från VM till OS. Hon har bevakat sport och sportkultur sedan 2008 och berättar om bästa matchminnet och vägen till referent.
Ett sportminne Susanna Andrén ofta återkommer till är herrarnas fotbolls-EM 2021. Mästerskapet skulle egentligen ha spelats året innan, men flyttades fram på grund av pandemin. Under finalen mellan England och Italien på Wembley arbetade Susanna som referent, en match som senare gav upphov till dokumentären Attacken mot Wembley.
– Det var ett sånt fylleslag. Britterna hade ju varit instängda och inte fått vara ute. Människor sprang ner stängslet som var runt arenan för att ta sig in utan biljett. Folk var så jävla fulla, det var en snubbe som satt naken på sin kompis axlar utanför Wembley och gjorde helikoptern, berättar Susanna Andrén.
Det var det sista hon såg innan hon själv behövde ställa sin i kön för att covidtestas innan hon kunde bli insläppt på arenan. Susanna Andrén menar att det är just de unika upplevelserna som är det bästa med jobbet som referent.
– Det spelar nästan ingen roll vad det är för någonting. Det kan vara division två i handboll. Är man i en miljö där man får se med egna ögon det som händer. Känna frustrationen eller glädjen hos de som följer matchen. Det är gött, säger hon.

Förstahandsupplevelser av stora sporthändelser är något Susanna Andrén från Partille blivit van vid under åren. 2014 blev hon den första kvinnan i Sverige att referera ett herr-VM i fotboll. Själv ser hon dock inte särskilt dramatiskt på det.
– Jag är liksom inte en ambitiös person på det sättet att jag satt upp mål som – det här vill jag göra eller uppnå. Så det var lite imporvisationsteaterstil. Om någon anser att jag har förmågan att åstadkomma eller prestera detta, då ska väl inte jag säga nej, säger hon.
Efter att hon tackat ja började en period av träning. Hon fick en mentor och satt länge och övade på matcher för att lära sig hur man gör ett bra sportreferat. För Susanna Andrén handlar det om att förstå vad som är “grejen” med varje match och samtidigt förmedla både vad som händer på planen och stämningen i publiken. Men då krävs det att använda tonläge och intensitet som speglar matchen. En bra referent måste förstå dramaturgin.
– Du måste också spara den högsta växeln till finalen. Du kan ju inte vara, som idrottare pratar om, i rött läge redan i första gruppspelsomgången. Om det inte är Sverige möjligtvis.
Till skillnad från många andra referenter har hon inte memorerat alla namn kopplat till matchtröjor. Hon kör istället en mer spontan approach. Där det är olika egenskaper hos varje idrottare som hon lyckas lägga på minnet.
– Det handlar mycket om att känna igen någons rörelsemönster, och positionen på planen såklart. Sen kan det vara förmågor, hårfärg, allt sånt. Jag kan ju till och med glömma bort att Lotta Schelin har nummer åtta. Jag har aldrig tänkt på vad hon har för siffra, säger Susanna Andrén.
Susanna Andrén började arbeta som sportreporter på radiosporten 2008 och även om hon menar att mycket inom sportvärlden är sig likt, märker hon att tillgängligheten och relationen till sport har förändrats.
– Den enorma tillgången till livestreamad idrott, tempot på sociala medier och alla poddar. Det har mig nästan mätt. Det blir inte samma lägereldskänsla när man alla kan välja vad man tittar på.
Trots förändringarna menar Susanna Andrén att sporten fortfarande fyller en viktig funktion i samhället. Det skapar gemenskap, ger människor ett sammanhang och blir något att se fram emot.
– Människor mår bra av rutiner. Om du är engagerad i en fotbollsförening och deras supporterklubb går du dit en söndag istället för att gå till kyrkan, säger Susanna Andrén.
Hon tror också att idrottens styrka ligger i att människor älskar att gå igång på saker, och det är lätt att dras in i en sport.
– Det finns alltid spänning i idrott. Så fort man förstår ungefär vad en sport går ut på blir det att man börjar heja på någon, eller tycker synd om någon. Eller att man kan se, oj, det där är engagerande, säger Susanna Andrén.

Reporter:
Tove Berg Göran