— Fuck off West Brom, the Wolves, ropar en hel läktare till tonerna av en elorgel. Musiken som spelas i högtalarna har nyligen kommit till Storbritannien från Jamaica. I fotbollssammanhang blir det direkt ett verktyg för att hetsa på fotbollsarenorna.
Jamaica 1969
I studion är luften tät. Skivproducenten Harry J står vid mixerbordet och har just gjort det sista finslipet på Liquidator. Låten som kommer prägla brittisk fotboll i 50 år. På det mörkt silvergrå bandet hörs flera jamaicanska musiker som på denna inspelning kommer förbli namnlösa. De är studiomusiker som senare gjort avtryck på andra håll musiken.
Gitarristen Hux Brown, som spelat på Rivers of Babylon (av The Melodians, populäriserad på reklamfinansierad glesbygdsradio av Boney M), samt med Paul Simon. I låten hörs även trummisen Winston Grennan som också spelade med Simon, men också tillsammans med Bob Marley och de långt mindre kända legenderna Toots and the Maytals.
Istället märks etiketten med Harry J Allstars. Den lilla skivan med sin gröna mitt blir en hit i Storbritannien. Singeln toppar på nummer 9 på UK Singles Chart, och tar sig tillbaka in på listan 1980. Den jamaicanska musiken tas emot väl även av ungdomarna i den brittiska arbetarklassen. Detta då Storbritanniens skinheads kan relatera till den jamaicanska rude boy-kulturen som kommit till landet med migranter under 40-, 50- och 60-talet. På så vis blir Liquidator och resten av musiken från Jamaica integrerad i den brittiska arbetarkulturen.
Med tiden går Harry J över till att driva en ny studio, som blir tillhåll bland annat för Bob Marley & the Wailers och Burning Spear. Låten har nu fått sitt eget liv på de brittiska fotbollsarenorna.
Vilket lag som som tog sig an låten först är oklart, men flera klubbar har nära band till Liquidator. I broschyren till best of-plattan med samma namn skrivs att Chelsea har spelat låten sedan 1969 när spelarna går ut på plan inför matchen. När laget sedan började ge bort låten som pris till supportrar på matchdagar fick den sin roll som Chelsea-låt cementerad.
Även andra lag har använt sig av låten, så som Wycombe Wanderers, Northampton Town, Yeovil Town och St. Johnstone. Två lag som tagit det ett steg längre är Wolverhampton Wanderers och West Brom Albion. Här har låten blivit bannlyst flera gånger.
Att Wolverhampton-fansen skriker “fuck off” till West Brom har inte gått för sig för polisen. Vid flera tillfällen sedan låtens introduktion har den fått bannlysas från arenorna, då den anses göra fansen för kaosartade.
När låten bannlystes 2002 skrev polisintendent John Colston ett brev till överhuvudet Sir Jack. Man ansåg att låten var ett led i ökade spänningar kring fotbollen. Man skulle även be polisen i West Bromwich, skulle säga åt sitt eget lag att sluta spela låten. Där har låten nämligen fortsatt vara tillåten. Och så har det varit. Men nu ser saker ut att kunna förändras. The Sun rapporterade tidigare i maj i år att Wolverhamptons ordförande Nathan Shi har övervägt att ta bort förbudet mot låten, efter förslag från supportrar. Vid lagets “fan forum” har Nathan Shi att han ska “take a deep study” eftersom han uppfattar att detta är en viktig fråga för supportrarna. Han ska återkomma när nästa fotbollssäsongen drar igång.
Reporter:
Pontus Ohlson