PUB listar de bästa VM-låtarna genom åren

Lionel Messis Argentina firar VM-guldet i Qatar för fyra år sedan. Foto: Martin Meissner/AP
Fotbolls-VM för herrar stundar snart och för att höja febern har PUB valt att ta fram en topp fem-lista över de bästa VM-låtarna.

Fotbolls-VM, världens största idrottsevenemang, består inte bara av ikoniska ögonblick på gräsmattorna, utan också kulturen kring turneringen. Genom åren har det nästan alltid gjorts officiella låtar kopplade till turneringen. Antingen som en officiell låt eller genom en sponsor som exempelvis Coca-Cola som gör en tillhörande VM-låt. Viktigt att nämna att det endast är dessa låtar som kan ta plats på denna lista och inte länders egna VM-låtar som exempelvis Sveriges VM-låt till sommarens mästerskap. 

5. Colors – Jason Derulo (VM 2018 Ryssland)

På en hedersam femte plats kommer det modernaste inslaget på listan. Det är dessutom den enda låten på listan som jag själv minns när den släpptes. Om jag ser tillbaka på det hade jag inga förväntningar alls på låten, men minns hur den växte på mig under mästerskapets gång. När jag lyssnar på den idag väcker den starka nostalgikänslor och det korta jinglet i början av låten, som återkommer regelbundet, ger en gåshud.

Jason Derulo under ett framträdande 2017. Foto: Amy Harris/Invision/AP

4. Wavin’ Flag – K’naan (VM 2010 Sydafrika)

Jag tror att alla vi som har spelat fotbollscuper under 2010-talet har en stark anknytning till låten, då arrangörerna spelade låten nonstop, med all rätt. Låten har vuxit från att bara vara en VM-låt till att bli en given fotbollslåt, som kan spelas i alla möjliga fotbollssammanhang. En annan starkt bidragande anledning till låtens plats på listan är även låtens text som handlar om frihet och identitet, alltså hur det kan bildas genom sport.

K’naan uppträder med Wavin’ Flag under invigningsceremonin för VM 2010 i Sydafrika. Foto: Hassan Ammar/AP

 3. Waka Waka (This time for Africa) – Shakira (VM 2010 Sydafrika)
Den största VM-låten genom tiderna (drygt 4,5 miljarder visningar på Youtube) måste självklart ta plats på denna lista. Trots att låten till en början är en VM-låt har den idag blivit en av världens största låtar. Det är svårt att inte dras med i låtens catchiga rytm och Shakira lyckades med det mesta i låten. Mästerskapet 2010 är även högt upp på mångas listor och låten speglar turneringen i Sydafrika på ett snyggt sätt.

Shakira under invigningsceremonin för VM 2010 i Sydafrika. Foto: Hassan Ammar/AP

2. La Copa de la Vida – Ricky Martin (VM 1998 Frankrike)

Låten från VM 1998 placerar sig på en välförtjänt andraplats. Anledningen till det är att refrängen speglar ett typiskt fotbollsound med det franska ordet allez (kom igen) som används i många ramsor världen runt. Något som också höjer låten är att den precis som Wavin’ Flag  mer förknippas med fotboll i allmänhet än vad den associeras med just VM 1998. I mitt tycke känns låten dessutom före sin tid och satte ribban högt för många av VM-låtarna som kom efteråt.

Ricky Martin uppträder under halvtidsshowen för Super Bowl i februari. Foto: Matt Slocum/AP

1. Un’estate italiana – Gianna Nannini, Edoardo Bennato (VM 1990 Italien)

En given klassiker från VM 1990. I detta sammanhang är det den italienska versionen som räknas även om det finns flera olika versioner på både spanska och italienska. Det är något med den här låten som gör mig nostalgisk över något jag inte har upplevt. Kanske är det Nanninis rökiga röst, eller alla personliga favoriter som spelade i mästerskapet som: Paul “Gazza” Gascoigne, Lothar Matthäus, Claudio Caniggia och självklart Diego Maradonas sista fulla mästerskap. Kombinationen av låten och mästerskapet gör den till en självklar etta i min bok.

Tysklands lagkapten Lothar Matthäus lyfter VM-pokalen på Olympiastadion i Rom 1990. Foto: Carlo Fumagalli/AP

Bubblare: World in Motion – New Order (VM 1990 Italien)

På en hedersam bubblarplats hittar vi Englands VM-låt från mästerskapet 1990. Låten kvalificerar sig inte riktigt för kraven att vara med på listan, eftersom det inte är en låt för den allmänna publiken utan bara riktad mot England. Anledningen till att den trots allt förtjänar ett hedersamt omnämnande är samarbetet mellan ett av 80-talets största band, New Order och spelaren, Liverpool-ikonen John Barnes. Låten har ett klassiskt New Order tempo och en bit in i låten dyker Barnes upp med en rapvers. Bara det faktum att en spelare medverkar i låten, gör att den förtjänar att nämnas.

John Barnes (t. v.) med Glenn Hysén under Liverpools uppladdningsläger i Stockholm, sommaren 1989. Foto: Hans T Dahlskog/TT


Reporter:
Robert Radičić