Travsporten blev mer än en hobby

Isac Hjertén, 26, är unik som travhästägare. Travsporten är som störst hos pensionärer men Isac har trots det funnit en stark kärlek för sporten. Han berättar om hur sammanhållningen inom ägargruppen påminner om det han kände som aktiv fotbollsspelare.

–Alla inom sporten tycker det är jättekul att yngre engagerar sig, säger Isac Hjertén.

De senaste tre åren har Isac Hjertén varit delägare i fyra olika hästar. Under åren har han blivit näst intill besatt av trav utan att ha någon erfarenhet från sporten tidigare. Genom kontakter presenterades en möjlighet för honom att köpa in sig i en häst och lockelsen av något nytt och spännande var stor och därför slog han till. Isac har en bakgrund som ungdomsspelare i IFK Göteborg och hans nya hobby går att likställa med hans fotbollskarriär.

– Det närmaste jag kommer känslan av att spela en viktig match i fotbollen är nog när min häst är på upploppet. Det är en känsla av adrenalin som är svår att uppnå, säger Isac.

Isac Hjertén intervjuas efter att hans häst vunnit på Solvalla. Foto: Isac Hjertén

Intresset för trav uppstod efter ett helt förutsättningslöst besök på Solvalla. Känslan av att vara i svensk travs mittpunkt var en helt ny upplevelse för Isac, det var som att kliva in i en helt annan värld.

–Det händer inte jätteofta att det dyker upp något helt nytt men som ändå är en så etablerad idrottskultur och det lockade.

Isac sticker ut som hästägare med sin unga ålder och bland delägarpartners är han överlägset yngst. Trots åldersskillnaden påverkar inte det sammanhållningen negativt. 

–Jag upplever att övervägande av de inblandade i sporten främst tycker att det är jättekul när det kommer in någon yngre som engagerar sig i sporten.  

Den stereotypiska travhästägaren är över 60 år gammal och det finns en oro hos den äldre generationen att sporten kommer dö ut. Därför är Isac väldigt uppskattad eftersom han tillhör en helt ny generation som bidrar med engagemang men också ekonomiskt i sporten.

Hästtränaren Ulf Stenströmmer på Solvalla tillsammans med Kipketer Mearas. Foto: Isac Hjertén

–Utan ägare till hästarna dör konkurrensen ut. Sporten är väldigt etablerad idag och för att den ska fortsätta kunna vara det krävs det investerare i sporten.

Att köpa in sig i en häst är inte som att köpa en aktie riktigt. Dels kommer en investering i en travhäst med helt andra risker, dels är en travhästs karriär betydligt svårare att förutse. 

–Det är ganska tydligt från hela communityt att du inte kan gå in i det här med visionen att tjäna pengar, utan det är oftast en förlustaffär.

Därför är det inte så konstigt att Isac är unik som ung delägare, utan det krävs en ekonomi. Även om det är en stor investering rekommenderar Isac jämnåriga att kliva in i sporten. 

–Det är verkligen jätteroligt att vara en del av sporten. Även om jag har full förståelse för att alla inte har en påse pengar över i den här åldern, inte för att jag hade det heller, men vi fick ett väldigt bra erbjudande och jag ångrar inte beslutet.

”Den här hästen har blivit vårt lyckoskott”

Att välja häst är lite av ett lotteri. Det enda som en investerare egentligen har som information är hästens stamtavla vilket innebär hur hästens förfäder har presterat. För att köpa in sig i en redan högpresterande häst krävs ett stort kapital och i och med det ökar också riskerna. Den första investeringen Isac gjorde skedde väldigt spontant och eftersom han inte var särskilt insatt i sporten då blev de första hästarna mer en kul grej. När dessa hästar sedan av olika anledningar blev tvingade att sluta som tävlingshästar stod Isac utan hästägarskap.

–Vi i ägargruppen tyckte det var så tråkigt när vi helt plötsligt stod utan häst. Så då köpte vi en ny häst, men den var bara ett år då vilket innebär att den inte skulle börja tävla förrän om 2 år. Så långe ville vi inte vänta och då beslutade vi oss för att köpa en till häst och den hästen har blivit vårt riktiga lyckoskott.

Delar av ägargruppen klappar om Kipketer efter ett lopp. Foto: Isac Hjertén.

Relationen mellan ägare och häst är speciell. På ett plan är det ekonomisk vinning som är huvudfokus men som ägare skapas också ett emotionellt band till hästen. Isac berättar om hur han inför lopp gärna tar sig ner till stallbacken där alla hästarna står och besöker sin häst. Kommunikationen är också ständig med tränare och de andra delägarna. 

–Det känns nästan som en lagidrott. Även om det är hästen som springer är vi många som är involverade och det blir en väldig sammanhållning och delad glädje.

Kommunikationen mellan alla delägare sker främst via what’s up och inför lopp hörs alla delägare av med varandra. Är det många som ska på loppet ser de till att boka bord på travbanans restaurangavdelning och för att följa loppet ihop.

Isac har inga planer på att lämna sporten utan detta har blivit en stor del av hans liv. Han menar att denna typ av spänning i vardagen är helt unik och tillsammans med gemenskapen är detta en hobby som förmodligen kommer att vara med honom hela livet. 



Reporter:
Simon Håkansson