Foto: Pressens Bild/TT/AP
Tre ikoniska ögonblick i Pub-sports-historien
Pub-sporter är speciella. Nästan alla har en relation till de på något sätt. Kanske spelade man biljard med högstadiekompisarna i uppehållsrummet varje rast, kanske brukade man utmana kollegorna i bowling på AW:n eller så hade man en darttavla hängandes på förrådsväggen i sommarstugan. Trots det är det väldigt få som slår på TV:n för att följa ett mästerskap i bowling, dart, biljard eller snooker. Vi har därför samlat tre ikoniska ögonblick från dessa sporter för att visa vilken otrolig dramatik som faktiskt finns i pub-sporterna när de utövas på allra högsta nivå.
Michel Smith och Michel van Gerwen, ”The perfect leg of darts”
Det är tisdag den 3 januari 2023 och i London ska finalen i dart-VM avgöras för trettionde året i rad. Turneringen avgörs alltid över jul och nyår och hålls traditionsenligt det stora kulturhuset Alexandra Palace, ofta kallat ”Ally-Pally”, som är ett känt landmärke i staden. I finalen ställs hemmahoppet Michael Smith mot den Holländska giganten Michael ”Mighty Mike” van Gerwen.
Inför turneringen var van Gerwen en av storfavoriterna av förklarliga själ, under 2022 hade han vunnit tre major-titlar och var rankad trea i världen.
Michael Smith låg fyra på världsrankingen och på pappret såg han inte ut att vara sämre än sin holländska motståndare. Men Smith hade ett facit av att inte kunna knyta ihop säcken på stora tävlingar.
Vid tidpunkten hade Michel Smith endast en major-titel jämfört med van Gerwens fyrtiosex. Van Gerwen var en vinnare. Det var inte Michel Smith. Erfarenheten av att hantera pressen som kommer vid stora finaler saknades hos Smith och allt mycket talade för att ”Mighty Mike” skulle ta hem ytterligare en stor titel.
I dart startar spelarna på 501 och målet är att gå ner till exakt 0 på så få pilar som möjligt. Det lägsta antalet pilar man kan göra det på är 9 stycken. Att lyckas med det kallas att man gör en nine-darter och är en ovanlig bedrift även för proffsen.
Men det här skulle inte komma att bli någon vanlig final. Det var fem år sedan en brittisk kastare tog hem titeln och hemmapubliken suktade efter att få en ny mästare. Till deras förtret klev Michael van Gerwen upp på scenen och dominerade i det första setet och skaffade sig en ledning med 1-0.
Men i det andra setet hände något som skulle komma att förändra karaktären på hela matchen. En perfekt serie pilar som senare har kallats för ”The perfect leg of darts”.
Alla pilar satt precis där de skulle och Smith utjämnade till 1-1 genom en så kallad nine-darter. Denna händelse blev även en mental vändpunkt i matchen där van Gerwen, som tidigare hade övertaget, nu förlorade ett set trots att han kastade på sin allra högsta nivå.
Michael Smith fortsatte kasta som i trans och med nyvunnet självförtroende lyckades han vinna finalen med 7-4. Ett ikoniskt ögonblick som för alltid kommer att omnämnas som dart-historia.
🎥Se finalhöjdpunkten här:
THE BEST LEG OF ALL TIME 🤯 MICHAEL SMITH HITS A NINE-DARTER IN A WORLD CHAMPIONSHIP FINAL
Pete Weber, Tournament och champions 2013
1987 tog en 25-årig Pete Weber hem sin första major-titel när han vann Tournament of Champions för första gången. 26 år senare skulle han få chansen igen. Mellan dessa två turneringar ryms en av bowling-historiens mest framgångsrika karriärer, tillhörande en av sportens största ikoner.
Pete Weber introducerades tidigt till bowlingen genom sin far Dick Weber som var en pionjär inom sporten. Han avslutade sin karriär med 30 PBA-tour-vinster och var en av grundarna till det internationella bowlingförbundet PBA.
Trots den väldekorerade karriären skulle han få se sig besegrad av sonens ännu större framgångar.
Fram till 2013 hade Pete Weber samlat på sig hela nio major-titlar, den enda med fler var Earl Anthony med sina tio. Efter flera tuffa år mellan 2007 och 2012 hade Weber hittat tillbaka till vinnarform och när han nu stod i final i Tournament of Champions igen gjorde han det med möjligheten att ta sin tionde major-titel. Då skulle han verkligen cementera sig som en av sportens största även resultatmässigt.
För han var redan största rent underhållningsmässigt. Pete Weber var nämligen inte bara en fenomenal bowlare, han var också en entertainer med en fängslande karisma. Han höll aldrig igen med sina känslor och bjöd på många minnesvärda citat genom karriären. Det mest minnesvärda kom i finalen av US Open 2012 då Weber efter att ha säkrat vinsten vände sig mot publiken och ropade:
”Who do you think you are? I am!”
Det numera legendariska citatet var egentligen en felsägning från Webers sida. Han har själv berättat att han tänkte säga ”Who do you think you are rooting against me? I am the man in this tournament!” som ett mothugg till en supporter som under hela finalmatchen försökt psyka Weber för att få honom att spela sämre.
Weber kallas ibland för ”bowlingens bad boy” och trots att han är omtyckt av många finns det de som stör sig på hans larger than life-personlighet. Oavsett vad man tycker om honom går det inte att förneka hans storhet och det han har gjort för att lyfta intresset för professionell bowling.
I ESPN-dokumentären ”The bad boy of bowling” hyllas Weber av konkurrenten Jason Belmonte som menar att Webers förmåga att engagera publiken har fått sporten att växa och knyta till sig nya anhängare. ”Vi står i skuld till Pete för resten av våra liv, han gjorde bowling sevärt”, säger Belmonte i dokumentären.
Så hur gick det då i finalen av Tournament of Champions 2013? Efter en rafflande final mellan Weber och hans nyligen nämnda konkurrent Jason Belmonte var det Weber som lyckades dra det längsta strået.
Vid 50 års ålder, 26 år efter sin första major-vinst, lyckades ”bowlingens bad boy” sluta cirkeln med en andra Tournament of champions-vinst för att tangera Earl Anthonys rekord på 10 major-vinster. I intervjun efter matchen sa Weber att hans mål framöver är att bli som sin far och spela bowling ända in i döden.
🎥Se highlights från finalen här:
PBA Tournament of Champions Flashback | Pete Weber Wins 2013 TOC for 10th Major
Ronnie O’Sullivans rekord på Snooker-VM 1997
Crucible Theatre, eller The Crucible som det kallas i folkmun, är en teater i centrala Sheffield som med åren har blivit snooker-sportens Mecka. Varje år sedan 1977 blir lokalen under två intensiva veckor hem åt världens främsta snooker-spelare som ska göra upp om världsmästartiteln.
När VM hölls i Crucible Theatre för första gången var Ronnie O’Sullivan bara 1 år gammal och hade då ingen aning om att han 16 år senare skulle göra debut på VM som den näst yngsta spelaren i turneringen någonsin. Även om hans debut 1993 slutade med en förlust i första omgången var O’Sullivan en oslipad diamant och många spådde att han skulle bli den nästa storstjärnan.
Redan vid sju års ålder började Ronnie spela snooker och blev snabbt en lovande talang. Bara 15 år gammal gjorde han sitt första maximum break, en prestation som brukar jämföras med att göra en hole-in-one i golf. Vid 17 års ålder blev han också den yngsta spelaren att vinna UK-Championships, ett rekord som står sig än idag.
Ett maximum break är det högsta poäng du kan få i snooker. Det innebär en spelare sänker alla kulor i perfekt ordning utan att missa en enda stöt.
1997 skulle bli Ronnie O’Sullivans fjärde världsmästerskap och jämfört med 1993 hade han nu samlat på sig mer erfarenhet och dessutom vunnit fyra stora rankingtävlingar.
I första rundan lottades han mot landsmannen Mick Price, en match där O’Sullivan fick stå för favoritskapet. Men matchen inleddes jämnt, Price stod upp bra och vid ett tillfälle hade han till och med ledning med 3-4. Men därefter tog O’Sullivan tillbaka greppet och vände snabbt till ledning 7-4. Efter denna vändning fick O’Sullivan momentum och kunde ganska komfortabelt vinna matchen med 10-6.
Tittar man bara på resultatet kan detta verka som en ganska tillintetsägande match i första rundan av ett VM, men i denna match finns ett rekord som blivit ett ikoniskt ögonblick i snooker-välden.
I den fjortonde omgången är det O’Sullivans tur att börja spelet. Han sätter det första röda klotet, därefter det svarta, sedan ett till rött klot och sedan det svarta igen. Om och om igen gör han det utan att missa en enda stöt och han gör det i ett vansinnigt tempo.
När han sätter det näst sista klotet tickar klockan precis över till 5 minuter och han skyndar sig runt bordet för att sätta det sista svarta klotet. Distinkt sänker han även detta och klockan stannar på 5 minuter och 8 sekunder, den snabbaste tiden någon spelare någonsin har genomfört ett maximum break på.
Även idag står sig detta mäktiga rekord och trots att O’Sullivan åkte ur turneringen i andra rundan så har VM 1997 en speciell plats i hans karriär tack vare denna enorma bedrift.
🎥Se Ronnie O’Sullivans rekordsnabba maximum break här:
Reporter:
William Nestor